Säsongens andra start
Heaj!
Idag var det dags för andra starten för säsongen med Lilla Älsklingen. Redan när vi lastade ut var hon hetl galen och totalvägrade att stå still när vi försökte få iordning henne till dressyren. Tillslut blev vi färdiga och jag kunde börja värma upp.
Hon lugnade ner sig rejält när jag väl kom upp och hon fick börja arbeta vilket var skönt. Dressyren gick bättre än förra veckan och jag var verkligen jättenöjd och hade en jättefin känsla, sådär när allt bara stämmer och man bara kan sitta och njuta, det är helt underbart!
Hoppningen har som sagt varit vår svaga sida den sista tiden (eller vår och vår mest jag som ridit dåligt). Idag var allt tvivel som bortblåst och jag kunde verkligen rida med ett super flyt och då kommer också dom fina sprången. Trots att det är små hinder och inte alls någon teknisk bana så kändes det så himla skönt att få till det och känna att jag verkligen red bra och att det lönade sig.
Vi låg delad femma inför terrängen som var ganska stor och tekniskt för att vara Lätt-klass. Under tiden jag red fram ramlade två stycken av och blev liggande var av den ena fick skickas med ambulans till akuten. Alltid lika tråkigt när sådant händer. Hon som blev ivägskickad med ambulansen red två före mig och var ute på banan när jag stod i starten så jag fick vänta ett bra tag innan jag fick komma iväg.
Hon brydde sig inte alls om att hon fått vänta så länge och sprang iväg och hoppade dom första hinderna super fint.
Mitt ute på ett fält stannade hon förvånande nog på en häck. Både innan och efter stoppet gick hon dock riktigt, riktigt fint så jag är faktiskt ganska nöjd med dagen ändån.
Tråkigt och onödigt med ett stopp på ett av dom lättare hindren men jag är så himla glad över att hoppningen fungerade och att alla svåra terrängmoment gick riktigt bra.
Nu ska jag titta klart på Världscupfinalen och sen ska jag titta på den första The Fast and The Furios igen bara för att den var bra (plus att det kanske kan vara så att jag somnade lite när jag såg den första gången)
Lilla Älsklingen precis innan dressyren
Ett gott skratt förlänger livet
Idag var det dags för andra starten för säsongen med Lilla Älsklingen. Redan när vi lastade ut var hon hetl galen och totalvägrade att stå still när vi försökte få iordning henne till dressyren. Tillslut blev vi färdiga och jag kunde börja värma upp.
Hon lugnade ner sig rejält när jag väl kom upp och hon fick börja arbeta vilket var skönt. Dressyren gick bättre än förra veckan och jag var verkligen jättenöjd och hade en jättefin känsla, sådär när allt bara stämmer och man bara kan sitta och njuta, det är helt underbart!
Hoppningen har som sagt varit vår svaga sida den sista tiden (eller vår och vår mest jag som ridit dåligt). Idag var allt tvivel som bortblåst och jag kunde verkligen rida med ett super flyt och då kommer också dom fina sprången. Trots att det är små hinder och inte alls någon teknisk bana så kändes det så himla skönt att få till det och känna att jag verkligen red bra och att det lönade sig.
Vi låg delad femma inför terrängen som var ganska stor och tekniskt för att vara Lätt-klass. Under tiden jag red fram ramlade två stycken av och blev liggande var av den ena fick skickas med ambulans till akuten. Alltid lika tråkigt när sådant händer. Hon som blev ivägskickad med ambulansen red två före mig och var ute på banan när jag stod i starten så jag fick vänta ett bra tag innan jag fick komma iväg.
Hon brydde sig inte alls om att hon fått vänta så länge och sprang iväg och hoppade dom första hinderna super fint.
Mitt ute på ett fält stannade hon förvånande nog på en häck. Både innan och efter stoppet gick hon dock riktigt, riktigt fint så jag är faktiskt ganska nöjd med dagen ändån.
Tråkigt och onödigt med ett stopp på ett av dom lättare hindren men jag är så himla glad över att hoppningen fungerade och att alla svåra terrängmoment gick riktigt bra.
Nu ska jag titta klart på Världscupfinalen och sen ska jag titta på den första The Fast and The Furios igen bara för att den var bra (plus att det kanske kan vara så att jag somnade lite när jag såg den första gången)
Lilla Älsklingen precis innan dressyren
Ett gott skratt förlänger livet
Kommentarer
Trackback
