hsomihilda

Heaj!

Ibland suger livet all glädje och ork ur mig och idag är verkligen en sådan dag.
Min Lilla Älskling var på återbesök idag och hon var fortfarande inte helt hundra (eftersom röntgen var trasig sist så röntgades hon aldrig då) in på röntgen och det blev ingen rolig historia.
Hon har på något vis dragit loss något ligament och då lyckats dra med en bit av sitt ben. Ingen förstår varför hon inte varit helt av detta då hästar normalt blir fraktur halta av en sådan skada.
Nu ska dom skicka iväg hennes bilder till specialister för att få en andra åsikt men det ser inte ut som om man kan göra något åt det. 

Ingen kan säga hur länge hon gått med detta mer än att det är länge! 
Min lilla tappra häst har med andra ord tävlat på ganska hög nivå och tränats hårt som fan med en skada som borde göra att hon knappt kan trava.
Med andra ord är min Lilla Älskling ännu mer underbar och fantastisk än vad jag trodde. Hon kan rent av ha gått ett SM med en stor skada och gjort det hur jävla bra som helst! 

Anna pratade med mig idag om att inte ha dålig samvete över detta och att varken jag eller någon annan hade kunnat veta hur skadad hon var.
Vi hade ju veterinärer ute senast i januari för att kolla henne så att allt var okej vilket det var. 
Just nu hjälper inte Annas ord någonting samvetet är så mycket mer än dåligt att det saknas ord för hur jag känner mig just nu.
Jag vet att efter bara några dagar kommer allt kännas så mycket bättre och lättare men just nu suger livet något otroligt och ikväll kommer jag låta det suga som fan för att kunna vakna imorgon med lite mer hopp.