Klippan fest
Heaj!
Dagen igår bestod faktiskt av det mesta. Först var det jobb där chefen satt på kontoret hela dagen och vi jobbade på som bara den. Efter två ½ timmes övertid var jag tvungen att sätta mig i bilen och äntligen få åka hem.
Specialisten ringde om Lilla Älsklingens ben och kunde bara konstatera det vi redan visste nämligen att det inte finns något att göra. Vila kan göra det hela bra men troligtvis kommer det inte hjälpa ett skit.
Även han var helt förvånad över att hon nästan är ohalt och han frågade flera gånger om det verkligen var sant att hon inte var mer halt. Ingen verkar kunna förstå vad som hänt, hur det kunnat hända och framförallt inte hur hon kan springa och bocka runder som hon gör.
Slut på hästpratet nu...
Kvällen igår bjöd på förfest hemma hos Hansson som lyckades med bedriften att gå in i glasdörrarna. Inte bara en gång utan två! Det dunkade till i hela huset och jag förstår inte att hon inte fick ont men hon bjöd oss alla på två helt underbara skratt.
Detta kommer jag se till att du inte lär glömma på flera år, jag vet att du älskar mig.
Efter det gick vi ner till själva Kliipan festen och vet ni? Den överraskade verkligen och jag hade hur kul som helst!
Det var nästan så vi inte ville att kvällen skulle ta slut men det gjorde den och Tina var snäll och körde mig hem till skogen.
Idag är en dag då jag verkligen saknar att ha två-tre hästar att rida, trots värmen så kommer jag inte på något annat som lockar mer än att rida ner till banan och få trimma i flera timmar. Jag har varit ifrån det i cirka en månad nu och jag saknar det redan något fruktansvärt!
Ikväll väntar avskedsfest för vår Äna som flyttar till Jönköping om nåra veckor och ja jag är så avundsjuk att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Nu ska jag lägga in bilder från igår och förra helgen för att sedan duscha och fixa lite här hemma innan T kommer och vi ska åka vidare.
Ett gott skratt förlänger livet
Dagen igår bestod faktiskt av det mesta. Först var det jobb där chefen satt på kontoret hela dagen och vi jobbade på som bara den. Efter två ½ timmes övertid var jag tvungen att sätta mig i bilen och äntligen få åka hem.
Specialisten ringde om Lilla Älsklingens ben och kunde bara konstatera det vi redan visste nämligen att det inte finns något att göra. Vila kan göra det hela bra men troligtvis kommer det inte hjälpa ett skit.
Även han var helt förvånad över att hon nästan är ohalt och han frågade flera gånger om det verkligen var sant att hon inte var mer halt. Ingen verkar kunna förstå vad som hänt, hur det kunnat hända och framförallt inte hur hon kan springa och bocka runder som hon gör.
Slut på hästpratet nu...
Kvällen igår bjöd på förfest hemma hos Hansson som lyckades med bedriften att gå in i glasdörrarna. Inte bara en gång utan två! Det dunkade till i hela huset och jag förstår inte att hon inte fick ont men hon bjöd oss alla på två helt underbara skratt.
Detta kommer jag se till att du inte lär glömma på flera år, jag vet att du älskar mig.
Efter det gick vi ner till själva Kliipan festen och vet ni? Den överraskade verkligen och jag hade hur kul som helst!
Det var nästan så vi inte ville att kvällen skulle ta slut men det gjorde den och Tina var snäll och körde mig hem till skogen.
Idag är en dag då jag verkligen saknar att ha två-tre hästar att rida, trots värmen så kommer jag inte på något annat som lockar mer än att rida ner till banan och få trimma i flera timmar. Jag har varit ifrån det i cirka en månad nu och jag saknar det redan något fruktansvärt!
Ikväll väntar avskedsfest för vår Äna som flyttar till Jönköping om nåra veckor och ja jag är så avundsjuk att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Nu ska jag lägga in bilder från igår och förra helgen för att sedan duscha och fixa lite här hemma innan T kommer och vi ska åka vidare.
Ett gott skratt förlänger livet
Kommentarer
Trackback
