Första advent
Heaj!
Tiden går helt sjukt fort och idag är det redan första advent, mindre än en månad kvar tills julafton och om en månad är det nytt år och jag vet fortfarande inte riktigt hur man ska uttala 2010?
I fredags var jag, bästis och Annika på premiären av Luftslottet som sprängdes. Jag var mäkta besviken efter att ha sett film nummer två men det var hag verkligen inte nu! Denna filmen var helt sjukt bra, så spännande och faktiskt nästan underbar. Jag rekommenderar verkligen alla att gå och se den!
Idag är jag så stolt igen att jag nästan spricker. Mitt lilla hjärta var på löshoppning ikväll och han var så himla duktig och skötte sig exemplariskt hela tiden.
Micke tyckte han var jättefin och hjärtat fick massor med beröm. Jag trodde inte att det var såhär speciellt att ha en egen uppfödning men för varje litet framsteg och för varje positiv kommentar om honom så växer jag flera centimeter. Bara vi vet hur kämpigt det var dom första dygnen när vi fick lyfta honom en gång i timmen och stötta honom hela tiden medans han stog upp. Känslan jag får när jag ser honom visa upp sig och hoppa över små hinder den går inte att beskriva, det är något jag aldrig upplevt. Mitt hjärta är och förblir alltid ett mindre underverk i mina ögon.
Tiden går helt sjukt fort och idag är det redan första advent, mindre än en månad kvar tills julafton och om en månad är det nytt år och jag vet fortfarande inte riktigt hur man ska uttala 2010?
I fredags var jag, bästis och Annika på premiären av Luftslottet som sprängdes. Jag var mäkta besviken efter att ha sett film nummer två men det var hag verkligen inte nu! Denna filmen var helt sjukt bra, så spännande och faktiskt nästan underbar. Jag rekommenderar verkligen alla att gå och se den!
Idag är jag så stolt igen att jag nästan spricker. Mitt lilla hjärta var på löshoppning ikväll och han var så himla duktig och skötte sig exemplariskt hela tiden.
Micke tyckte han var jättefin och hjärtat fick massor med beröm. Jag trodde inte att det var såhär speciellt att ha en egen uppfödning men för varje litet framsteg och för varje positiv kommentar om honom så växer jag flera centimeter. Bara vi vet hur kämpigt det var dom första dygnen när vi fick lyfta honom en gång i timmen och stötta honom hela tiden medans han stog upp. Känslan jag får när jag ser honom visa upp sig och hoppa över små hinder den går inte att beskriva, det är något jag aldrig upplevt. Mitt hjärta är och förblir alltid ett mindre underverk i mina ögon.
Kommentarer
Trackback
