hsomihilda

Heaj!

Jag vaknar varje morgon (okej nästan) och får ett töntigt leende på läpparna när jag tänker på mina små hästar som står ute i stallen och väntar. Längtan efter att få rida ner till paddocken och trimma gärnet en timme eller bara ta en tur i skogen, hästarna står alltid där och väntar och varje dag blir jag glad av att se dom.

Just nu är det inte kul längre, detta året har motgångar och skador avlöst varandra. Jag har inte tävlat sen mars. Då fick Lilla Älsklingen mugg och efter det spökade något som vi trodde var en liten skada men som tillslut ledde fram till en framtid som avelshäst istället för tävlingshäst.
Svea föddes sjuk och har mer eller mindre varit hostig/snorig hela sommaren och nu står hon med en sårskada plus infektion.
Ture fick en infektion efter sin kastration (såklart) och står nu också under medicinering.
Toppen på berget kom idag, när jag tar in hästarna är Älg halt.
Får in henne i stallet och ser att hon är svullen på höger fram hela vägen från hov till knä.
Så vi har fem hästar hemma och tre är sjuka/skadade.

Som sagt, det är faktiskt inte kul längre...